Oxford Down

Oxford Down hör till gruppen ”tyngre köttfår”. Rasens kroppsfärg är vit, huvudets och benens färg varierar
från mörkgrå till brun. Den har en rejäl pannlugg och tjock ull på öronen. Temperamentet är lugnt.
Baggar kan väga upp till 200 kg, endast en ras (Lincon) överträffar rasen i storlek, och tackan 70-100 kg
och därmed är den en av de tyngsta fårraserna.

Rasen är känd sedan 1830-talet i England. Den kommer från Oxford County i England och uppkom genom
korsning mellan dåtidens Cotswolds och Hampshires. Åren 1829-1850 var variationen inom rasen stor.
År 1889 bildades The Oxford Down Sheep Association, den första stamboken upprättades och redan 1895
började rasen stabiliseras.

Dem första fåren importerades till Sverige år 1863 av godsägarna Ludvig Kockum, Bulltofta och Peter Kockum
på Rosengård i Skåne. De lade grunden för den svenska oxford downaveln. Rasen var under första hälften av
1900-talet en mycket utnyttjad ras i Sverige. Importer från i huvudsak Danmark har tillfört rasen nytt bra, blod.
I Sverige finns det ca. 400 tackor, främst i Jönköpings, Kristianstad och Skåne län.

I Danmark används den ofta liksom Shropshire i julgransplanteringar då den betar skonsamt och ej skadar träden. Baggarna används oftast som faderras på lantrasfår. Oxford Down är lugna, tåliga och lätta att hägna in och att
arbeta med. Oxford Down har även en bra ullproduktion. Ullvikten hos tackorna är 3.6-5.4 kg.

Tackorna är fruktbara och lammen är stora och starka redan vid födseln. De föder upp ca 1,6 lamm per tacka.
Baggarna fungerar bra att använda vid korsningar med mindre tackor för att öka vikt och storlek på lammen.
Vuxenvikt på tackorna är 85-105 kg och baggarna 130-200 kg.